Godkväll!

Jag kom hem från jobbet och förväntade mig att två av kollektivets fyra medlemmar skulle ligga i soffan och vänta på mig. Icke sa Nicke. Visst, Elina låg där och väntade men rätt var det var så försvann hon.

Både Elina och Jonatan fick hoppa in och jobba ikväll så nu sitter jag här helt själv och äter Rosies laxpasta. Trots att jag brände löken och att det blev för starkt så njuter jag. Det är inte ofta man är hemma själv här i kollektivet.

Det bästa med att ha lägeneten för sig själv är nog ändå att jag får bestämma vad jag ska kolla på på tv. Elina och jag har rätt lika smak när det gäller tv-program men om Jonatan hade varit hemma hade det garanterat inte varit Mia på Grötö som visades utan någon konstig dokumentär om livets uppkomst.

Tack så hemskt mycket för att jag får umgås med Mia ikväll. Men ni behöver inte jobba hela natten, det är ju mysigare att ha er hemma!

/H

Av någon anledning producerar kollektivet oerhörda mängder med sopor. Vi förstår inte riktigt varför, men varje gång man öppnat skåpet under diskbänken så svämmar soporna över. Idag har jag redan knutit ihop två överfulla påsar (självklart ska vi trycka i så mycket som möjligt i påsen, helst ska den knappt gå att knyta och det ska gärna trilla ut lite sopor på golvet.)

Nu vet jag att ca. 95% av er som läser detta kommer att tänka "men hallå!! Varför sopsorterar ni inte?!" . Jo såhär är det, närmsta sopstationen ligger några kilometer från huset och eftersom jag har fått resten av kollektivet att tänka som en smålänning så kör vi inte med bilen i onödan. Punkt.

/H

Tvätt, disk, tomt kylskåp!
Vaknar på fel sida och hettar på alla slängda kläder, skor och saker som fyller vardagsrummet, badrummet och alla andra små krypin till bredden. Kylskåpshyllan märkt "Elina" är tom på ätbar frukostmat och smöret är så gott som slut i paketet. Vem ställer in ett tomt smörpaket i kylen?!!!!! Vilken värdelös morgon. Hatar kollektivliv.

Tar ett glas juice i hopp om ett mirakel och inser mitt i sockerkicken att kläderna som är slängda är mina. Disken, ja den är min från igår. Skorna Sparkade jag runt när jag kom hem i natt. Kylskåpet kan jag inte heller skylla på. Ett "allasmör" köpte Jonatan igår som står på "ät tills du spyr-hyllan"

Ååh.... Hehe, hoppsan! My bad. Jag fixar!!

Justja gänget, sover hos pappa inatt!
Vi ska äta entrecote... Just sayin.


E

Jag tänkte presentera en mycket speciell person för er. Han är en fjärdedel av detta kollektivet och min andra hälft. Jonatan kommer från Väröbacka utanför Varberg. Ett litet samhälle där det ofta luktar äckligt på grund av Väröbruk. Vem skulle kunna tro att en prins bodde där? Inte jag i alla fall.

Jonatan har funnits i mitt liv sedan maj 2012 och han har förändrat det på många vis men nu tänkte inte jag redovisa någon kärlekshistoria här, det kanske inte är så himla kul för er att läsa. Men tro mig det är en riktig saga.

Jonatan och jag har bott ihop i lite mer än en månad här i 93-kollektivet. Trots att han inte går att nå när han kollar på Discovery Channel eller att han bygger höga torn av sina smutsiga kläder på golvet så fungerar det riktigt bra att vara sambos. Han har en hel del bra sidor som får det där klädtornet att bli betydligt mindre. En av dom bästa sidorna är att hans hjärta är större än störst och han är oerhört omtänksam och generös mot alla. Det skadar heller inte att han är en grym kock. Vilket får mig att mer än gärna ta hand om disken och så klart provsmaka några gånger mer än nödvändigt.

Här i Funäsdalen jobbar Jonatan som servitör på Veras och på Toppstugan. Veras är ett mysigt hak som serverar allt från pizza till chipotle glaserad kotlettrad. Det är även hit man går för att ta en öl, shot eller ett fint glas vin mitt i veckan. Toppstugan är vad det heter, en stuga på toppen av funäsdalsberget. Här ordnar Jonatan den godaste varma chokladen och ser till så att brasan sprakar så du kan värma dina fötter.

För att summera vem Jonatan är i kollektivet så skulle jag nog säga att han är den lata som glider med på räkmackan på grund av sin oerhörda charm och sina hundögon. Det går varken vara arg på den människan eller stå på sig när han använder "hundögon-blicken". Men om mamma Rosie läser detta så måste jag faktiskt påpeka att det har hänt flera gånger att han både satt på tvättmaskinen och diskmaskinen. Nu vet ni lite om prinsen från Väröbacka. Ha de'!

/H

Elina gör potatismos med kycklingfond i och råkar koka köttbiten i micron.Vilken pangmiddag!! Tur att det bara är söndag då måste jag säga. Ingen bryr sig om söndagsmiddagar ändå. Helt värdelöst. 

Jonatan kan inte skära falukorv och erkänner en hemlig kärlek till bloggar,  Hanna gråter när hon visar sina kockskills på att skära lök och hon sparar som vanligt pengar genom att köpa fläskkotletter för 50 kronor kilot. En sann smålänning med andra ord. Tackar för det.

Halva kollektivet langar korvstråganoff och pussar, en kvart tittar på och den sista kvarten är på vilovägar. En helt vanlig söndagkväll i kollektivet på Sjöängsvägen med andra ord.

Tack för mig!
E